Höjden av hjälpsamhet och ohjälpsamhet?

När jag kom hem idag såg jag en bil på parkeringen, där ägaren hade glömt lyset på. Eftersom man inser hur irriterande det är att stå där på morgonen med en bil som inte startar, så kan man ju försöka hjälpa till. Det är ju bara att sms:a registreringsnumret till 71456 och så får man ett sms tillbaka med vem som äger fordonet (plus en massa annan fordonsinformation, allt från Vägverkets register). Sedan surfar man till hitta.se eller eniro.se. Med lite tur hittar man ett telefonnummer till ägaren. Med lite otur, som jag hade idag, så finns ingen information varken på hitta, eniro eller i en gammal telefonkatalog. Det är i detta skede man kan välja att ge upp (och idiotförklara dem som inte vill vara med på hitta/eniro) eller att se det hela som en sport. Jag gillar sport, gör inte ni?

Eftersom det var ett lite ovanligt namn bestämde jag mig för att ta en promenad och systematiskt gå förbi de ca 20-25 uppgångarna (med ca 16-20 namn i varje) i mitt område och läsa namnskyltar. På vägen stötte jag på en man, som dock tyvärr inte visste var bilägaren bodde. Men, ungefär 4 portar från slutet hittade jag så rätt. Lyckan var dock kortvarig, för ingen öppnade när jag ringde på portlåset. Jag ringde många gånger, för det såg ut att lysa från lägenhetens balkong, men å andra sidan, vem skulle öppna för en ihärdigt ringande galenpanna runt 21 på kvällen?

Jag fick nu i alla fall ytterligare ett efternamn att gå på, då bilägaren tydligen är samboende, men ingen lycka på hitta eller eniro där heller. Typiskt! Provade att ringa på några grannars portlås också, men ingen öppnade.

Nästa steg blev att ringa till en granne. Det var en dam (gissningsvis 60+) som svarade. Efter att jag förklarat exakt hur det låg till, att en av hennes grannar som heter NN har en bil med ljuset på, att jag gått runt och letat för att hitta var de bor, att de inte öppnar portlåset, att jag inte har tillträde till portuppgången med min nyckel, så säger människan som under samtalet verkade mycket förstående att “Nej, jag kan inte gå ut nu. Du får ringa någon annan granne och får du inte tag i någon får det väl vara…”. Jag trodde inte mina öron. Man kan ju gissa att det var omöjligt att gå ner i morgonrock eller något i den stilen?

Efter att ha telefonerat några grannar, varav flera inte svarade, hittade jag äntligen en person som svarade. Vederbörande lovade att gå till sin granne, lämna en lapp ifall de inte var hemma och tackade dessutom för hjälpen.

Dagens ris går till alla egoistiska människor.